Attentionwhore

Nu när jag har börjat på mitt nya jobb har jag träffat en massa nya fina och sköna människor. Jag har blivit så väl mottagen! Dessutom har jag blivit uppraggad. Eller inte uppraggad så sätt utan mer blivit raggad på. Den här killen trodde jag från början var en av de slirigaste männen i Göteborg (med tanke på hans position och de tjejer han hänger med, + hans frisyr). Men som man brukar säga - man ska aldrig döma någon i första taget. Och jag har verkligen lärt mig det av det här!

Han är en super skön och härlig person med världens karisma. Framför allt så är han snäll och glad. Och det uppskattas ju vare sig man är vänner eller mer? Right? Sedan gör charm etc utseende, som man också brukar säga.

Nu till hur det ligger till...

Jag har kört mitt race på jobbet. "Spelat" på min glädje, utstrålning och charm. Och som ni förstår har jag stått lite extra framför spegeln hemma före jag ska jobba. Det har nog hjälpt en hel del. För jag har honom på kroken. MEN jag litar inte på honom för fem öre! Han är den där killen som raggar på allt som rör sig, vilket betyder att jag inte tänker ge mig in i någon så kallad flört. Jag tänker suga i mig uppmärksamheten och hans jakt efter mig till tusen men mer än så blir det inte.

Och är inte det bara så himla underbart?

PS! Ni, mina vänner, som läser det här och vill veta: ja jag träffade honom privat i söndags. Vi (OBS!) kysstes och skrattade och pratade.